Min kompis, som jag har
känt sedan jag var 12, har varit i samma situation som mig och vid i princip
samma tidpunkter. Hon började försöka bli gravid två månader innan mig och gjorde
sitt första IVF-försök två månader efter mig. Till skillnad från mig så
lyckades hon bli gravid på första försöket. Jag blev glad för hennes skull men
jösses vad stressad jag blev. Igår lade hon och hennes sambo upp bilder från
ultraljudet där de fått besked om att de väntar en liten pojke. Varje gång
någon kommenterar åker den där uppdateringen upp på toppen av feeden så jag ”tvingas”
se den gång på gång. Jag är fortfarande glad för hennes skull, det är inte det
men jag får panik! Jag känner mig helstressad och får ont i magen för att jag påminns
om min egen olycka varje gång jag ser deras lycka på någon sätt. Jag förstår ju
att det inte finns ett visst antal barn i världen och att det är mindre troligt
att jag får barn bara för att hon är gravid men det gör ont. Jävla skit.
Min bästis är gravid... Vi kämpade ihop till en början... Det är stressande samtidigt som jag har försökt att släppa kontrollen. Vi kan inte påverka alla turer tyvärr utan får försöka glädjas åt andra och se att det ger hopp på någotvis, kan dom kan vi! Så försöker jag tänka... Kram o trevlig helg! Pia
SvaraRaderaJa så är det bra om man kan tänka. Varför skulle det inte gå för oss om det går för dem? Hur länge har du försökt? Och hur?
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera