Jag är fullkomligt labil.
Ena stunden är jag glad, skrattar och tycker att det är underbart att det är
sommar. Andra stunden så skiter jag fullständigt i att det är sommar och känner
mig bara lurad av livet och gråter. Igår fick min sambo hämta mig vid affären
för att jag, förutom att jag fick reda på att min kollegas sambo var gravid och
reagerade på det, hade skoskav och var grymt kissnödig och fick en gråtattack.
På bussen i morse höll
jag på att få ett bryt för att signalen när man trycker på stoppknappen OCH när
bussen lämnar hållplatsen är spräcka-trumhinnor-hög.
Jag vill ligga under
täcket och inte vara med. Fast under täcket är det ju sjukt galet jävla varmt
så inte ens det kan jag göra.
Trevlig helg!
Skickar lite kramar från Sörmlands skogar. Det kommer att bli bra! Du kommer se tillbaka på den här perioden av livet och tänka; Fan jag klarade mig igenom den oxå! Det är jag säker på. Det är ju alltid som jobbigast när man är mitt inne i den. Försök att se tillbaka på andra gånger du haft det jobbigt i livet. Och det löste ju sig, eller hur! Då kommer det här oxå att göra det! Pepp, pepp, pepp:-D och en kram till!
SvaraRadera