Jag får väldigt sällan
kommentarer här på bloggen även om ni faktiskt är några stycken som läser. I
alla fall har jag nu fått två stycken kommentarer på en dag och jag gillar det!
Det är skönt att få bekräftat det man skriver på ett eller annat sätt. Det känns
värt att uppdatera bloggen mer än då man bara skriver för sin egen skull. Jag
hade fortsatt ett tag till även om jag inte fick några kommentarer eftersom det
är mest för min egen skull jag skriver men som sagt, det känns lite roligare
när man får en kommentar då och då.
Ni som läser är således
mer än välkomna att lämna en kommentar och säga vilka ni är. Hur gamla ni är,
vart ni bor och om ni också har problem med att bli gravida eller kanske fått
barn via IVF. Ja ni får bestämma själva vad ni vill berätta. OM ni vill
berätta.
Hej, 34 år och bor i Sthlm. Första ivf försöket slutade i missfall v9. Har endomentrios så därför blir d ivf då endomentriosen har förstört äggledarna! Snart blir det första frysförsöket!
SvaraRaderaPS har inte kommenterat tidigare då jag trott man var tvungen till att ha ett google konto! Har ingen egen blogg men känner väl igen mig i din, kämpa på! Kram Pia
SvaraRaderaVad roligt att få veta vem som läser! Hej! Jag hoppas att det funkar vid det här försöket för er. FET är så mycket behagligare än färskt försök. Lycka till!
RaderaJag är Carin i Spanien, vars blogg du följer :) Skrev bara förnamn då jag kände att jag kunde vara mer öppen men trodde du skulle förstå vem jag var. Håller tummarna för dig och hoppas innerligt du snart får bli mamma. Jag vet precis vad du går igenom känslomässigt... Kram! /Carin
SvaraRaderaJo, jag förstod att de var du :). Roligt att vi kan följas åt nu. Och jag är glad för din skull, att ni kom överens till slut. Kram
RaderaHej! Hittade precis till din blogg. Jag (33, snart 34 år) och min man (35 år) är ofrivilligt barnlösa då det i utredningen som gjordes förra året framkom att han är steril. Världen raserades totalt! Efter mycket om och men beslutade vi oss för att ge oss på spermadonation, och vi står i kö på Huddinge i Stockholm. Då kötiden är så lång (ca 1,2 år) beslöt vi oss för att försöka själva under tiden. Under 2014 har vi hunnit med 4 inseminationsförsök i Danmark och nu senast 1 ivf/icsi i Riga. Just nu befinner jag mig på ruvardag 11 och känner mig helt knäckt. Har aldrig genomgått något så jobbigt i hela mitt liv, och jag är mer eller mindre säker på att vi inte lyckades den här gången. Hur orkar man?? Blir, precis som du, oerhört stressad av alla som blir gravida runtomkring. All lycka till er, stor kram //Eva
SvaraRaderaHej Eva!
RaderaFörstår att du har det tufft med så många misslyckade försök bakom dig men nu kanske det går vägen! Håller tummarna!
Kram