Sorglig helg

Det har varit en jobbig helg. På lördagen vaknade jag och kände mig låg redan med en gång. Jag hade inte lust att ta mig för någonting och tårarna rullade. Jag var på middag med några tjejkompisar i fredags kväll och det kan ha varit det som satte igång det hela då den ena precis fått en bebis och den andra är gravid i vecka 20. Jag kände dock inte så mycket när vi satt där men det satte nog igång tankekarusellen. Jag kände mig hemskt sorgsen. Ledsen.

Min sambo och jag kikade lite mer på vad som stod om adoption på nätet på morgonen och det gjorde nog sitt det också. Jag vill verkligen inte adoptera. Men risken finns att jag ändrar mig längre fram, när jag givit upp hoppet om att det ska fungera med IVF och därför måste vi komma igång redan nu. Man måste vara gift. Jaha, det är ju inte vi och det verkar inte som att min sambo har någon eld i baken vad gäller att fria även fast han är väl medveten om det är ett krav vid adoption. Å andra sidan så kan jag kanske inte förvänta mig att han ska fria rakt upp och ner för att vi läser om det. Det kändes i alla fall rätt hopplöst. Min sambo ville åka in till stan, det var Göteborgsvarvet och många av våra vänner var inne och tittade på varvet men jag ville inte. Ville inte behöva låtsas vara okej när jag inte var det.

Jag skulle ha fått mens i lördags. Inga tecken på att den var på väg. An kan tycka att jag borde fått upp hoppet lite men det var snarare tvärtom. Att jag kände att kroppen skulle sluta jävlas med mig. Och så kom den igår…