Två veckor och en dag kvar till rutinultraljudet. Jag känner mig inte orolig för att det inte ska vara bra med bebisen. Jag har verkligen lugnat ner mig det senaste vilket är skönt. Däremot så hoppas jag att det är en flicka och är lite rädd för att jag ska bli besviken om det visar sig vara en pojke. Hur kan kan jag känna så här när jag borde vara glad att jag är gravid över huvud taget? Tänk om jag känner besvikelse om barnmorskan säger att det är en pojke? Jag hoppas innerligt att det kommer att kännas fantastiskt ändå och att jag helt enkelt får ställa om mig från en Molly till en...nåt annat.
Jag gjorde det där testet där man kissar på några teskedar bikarbonat och bubblar och fräser det så sägs det vara en pojke men händer ingenting så är det en flicka. Ingenting hände. Däremot så gjorde jag ett annat test där man ska hålla en ring i ett hårstrå över magen och om den pendlar är det en pojke och om den cirkulerar är det en tjej. Ringen åkte lite hursomhelst fast pendlade mest. Jag vet ju att inget av det här säger någonting egentligen men jag är så jäklans nyfiken! Tiden går med snigelfart.
Jag blev faktiskt besviken en stund vi fick reda på att vi väntade en pojke. Hade alltid sett mig själv som flickmamma. Ville bara säga det så att du vet att du inte är ensam om det skulle hända dig
SvaraRaderaDet gick dock snabbt över och nu skulle jag inte byta bort honom för alla tjejer i världen.
Ok, bra att veta så jag inte får en chock om jag nu skulle få reda på att det är en pojke. Just nu känns det så jäkla spännande att få reda på vad det blir, oavsett. Tiden går sååå långsamt.
RaderaDet är helt ok att bli besviken en stund! Många som känner så fast det kanske känns känsligt att ta upp och prata om det. Jag oroade mig och tänkte precis samma tankar inför vårt rul. Du kommer sen älska bebisen oavsett kön :)
SvaraRaderaJa visst känns det som att det är en relativt vanlig känsla men att ingen pratar om det?
RaderaJag tror också att det är kärlek oavsett så ska fokusera på det!