Missfall och orättvisa

Jag har inte lyckats att hålla mig borta från Familjeliv. Anledningen är en blandning av att ha tråkigt på jobbet men också nyfikenhet för hur det går för alla som kämpar. Och fy vad vi kämpar. En efter annan får plus på stickan och är överlyckliga några få veckor för att sedan få en blödning och hoppet krossat. Jag blir så arg! Varför ska det vara så här svårt? Varför ska vi behöva genomlida den här omänskliga smärtan? Först ska vi kämpa som idioter för att lyckas bli gravida med allt vad det innebär av sprutor, sprayer, äggplock som gör ont, hormoner som ger fasansfulla humörsvängningar som gör att det knakar i fogarna på det förhållande man är i och när och om vi blir det så ska vi också behöva genomlida ett eller flera missfall! Det här är olidligt! Vad har vi gjort för att förtjäna att ha det så här? Jag tycker inte att någon ska behöva genomlida vad vi ofrivilligt barnlösa tampas med och hoppas för mitt liv att allt är värt det i slutändan. Jag vet att om jag får mitt lilla barn (när jag får se Molly i november) så är allt lidande glömt på ett ögonblick. Som jag längtar!