tisdag 4 november 2014
Mitt livs största kamp
Läkaren trodde absolut inte att det var en hjärntumör utan var helt säker på att det är en stressrelaterad huvudvärk. Efter att frågat mig vad som pågår i mitt liv och om det hänt något speciellt det senaste började jag storgråta. Tänk att jag inte själv tänkt på att det faktiskt bara är två månader sedan jag fick missfall och att jag ju är hur jäkla nervös som helst inför kommande IVF-försök. Det känns som att det inte finns något annat val än att bara köra på men egentligen borde jag ta det riktigt försiktigt för det jag gått och fortfarande går igenom är ju något helt avgörande för mitt liv. Det är förmodligen mitt livs största kamp.Det är så lätt att glömma det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja du har så rätt! Kör också bara på och samtidigt går mm igenom sitt livs största kamp, tror och hoppas jag! Hoppas du får en trevlig resa till NY som kn ge lite distans och kraft till nästa. Stor kram och fortsätt kämpa men var rädd om dig också! Är du sjukskriven eller jobbat du? Kram Pia
SvaraRaderaTack! Jag är på jobbet. Tror på nåt sätt att det hade känts mer stressande att vara hemma för då hade jag fått dåligt samvete i stället.
Raderakram
Vad klokt du skriver. Får själv påminna mig om vad det är jag går igenom ibland då jag ställer väldigt höga krav på mig själv att prestera på jobbet som förut och har ständigt dåligt samvete för att inte orka vara social på fritiden. När man sätter sig ned och tänker på vilken kraft allt det här tar. Inte konstigt att jag är trött. Kram
SvaraRaderaTack, känner mig inte så klok när det tar en läkare för att man ska bli påmind om vad man går igenom. Nu ska jag dock försöka komm aihåg det och ta det vackert framöver. Problemet är ju, precis som du säger, att man stället sådana stora krav på sig själv. Låg och tänkte på det inatt, hur sällan jag känner mig nöjd med mina prestationer...
RaderaKram