Jag blev osams med en vän igår. Mitt upp i allt elände. Vi satt i hennes bil och pratade om min relation till min bonusson. Jag har märkt på henne att hon inte tycker om att jag har det så svårt i relationen men mest för att hon tycker att jag borde skärpa till mig helt enkelt, inte för att hon förstår mig. Jag vet inte om hon tycker synd om min bonusson och ser sina egna barn i honom eller vad det är som gör att hon blir så upprörd men det hela slutade i alla fall med att hon menade på att jag skulle lämna min sambo om jag inte kunde lösa situationen. Inte så ödmjukt och inte det bästa tillfället att ta upp något sådant här på med tanke på att jag är så sårbar nu. Jag har ett otroligt dåligt samvete för att jag inte har förmågan att hantera den här situationen bättre och har ett behov av att prata med mina vänner om det (det är inte så lätt att lufta med min sambo om det här). Jag tar upp det för att jag behöver stöd men antar att jag får räkna med kritik också och jag kanske behöver det för att som hon sa skärpa till mig men igår klarade jag inte alls av att ta någon kritik oavsett hur väl hon menade. Jag började gråta och sa att jag tycker att det är märkligt och faktiskt vidrigt att hon ens föreslår en sådan sak. Vad menar hon? Ska jag lämna min sambo? Vi håller på att försöka skaffa barn och jag älskar honom. Jag kunde inte alls begripa hur hon kunde komma med det förslaget. Hon bad i och för sig om ursäkt men skadan var redan skedd och jag förmådde inte ens säga hej då när jag gick ur bilen.
Nu mår jag om möjligt ännu sämre än tidigare, jag har extremt dåligt samvete för hur jag känner inför bonusen eftersom hennes reaktioner spädde på detta ordenligt och dessutom är jag ovän med någon plötsligt. Någon som jag hade förväntat mig stöttning ifrån. Jag blir dessutom lite paranoid och tror att alla mina vänner pratar med varandra och känner att jag är en värdelös bonusmamma och att det är jättesynd om min bonusson. Vilket det kanske är. Jag är förmodligen inte alls bra för honom.
Jag borde ringa henne för att få bort gnaget i hjärtat men jag orkar inte.
Åh trist! Sista man behöver :-( Jag berättade för en vän igår att vi fått vårt andra missfall... Hon sa jag jag och Sara undrade hir d gick för er... Då blev jag arg.. D sista jag vill är att mina vänner ska diskutera oss, hur d går... Har redan press på mig från allt, ska på kalas m en massa vänner... Alla kommer titta om jag dricker alkohol... Eller undra varför skaffar inte dom barn.. Bläblä blä känner jag! Sorry inget upplyftande men känner med sig! Har själv ingen bonusbarn men kan tänka mig att d e tufft! Kram pia
SvaraRaderaJa man tycker ju att ens vänner borde inse när det är aktuellt att kritisera och inte.
RaderaJag tror att det är lätt att bli lite paranoid när man redan mår dåligt, man har svårt att tycka om sig själv i det läget och tror att alla andra också känner så. Usch.
Kram
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera