Jag ringde Reproduktionsmedicin på Sahlgrenska så fort de öppnade imorse men de menar att man inte ser något ett ultraljud så här tidigt så det enda jag kan göra är att vänta en vecka efter att det har slutat blöda och ta ett graviditetstest då. Mest troligt så är det ett missfall med tanke på att jag inte har ömma bröst längre och att blödningen är rätt stor och fortfarande pågår. Hade det var det ena embryot så hade blödningen inte varit så stor. Jag ger upp. Jag har ingen tro på att detta skulle vara något annat än ett missfall.
Det här känns otroligt ledsamt. Jag undrar hur mycket det är meningen att man ska klara av egentligen? Vad är meningen med de här prövningarna vi utsätts för? Jag vet att jag kommer klara av det här och gå vidare och göra nya försök men det är som att jag tappar en liten bit av mig själv, min vilja att leva, för varje gång livet prövar mig på det här sättet.
Håll hoppet uppe!! Jag har hört om att detta kan förekomma med flera av mina vänner så misströsta ej! Håller tummarna!!
SvaraRaderaTack för att du försöker muntra upp mig men jag har inga som helst gravidsymptom kvar så det känns som att det är kört. Tills i lördags hade jag väldigt ömma bröst till exempel men nu känns de normala igen.
RaderaDet skadar dock inte med lite tumhållning ändå, man ska aldrig säga aldrig.
Så himla tråkigt att höra! Jag blev så glad för er skull när ni äntligen fick ett plus. Hoppas att det trots allt har klamrat sig fast ett litet embryo. (Vårt försök misslyckades tyvärr. Jag fick mens i fredags och testade minus då. Vår egentliga testdag är imorgon).
SvaraRaderaMm, jag hoppas också men har inga större förhoppningar dessvärre.
RaderaVad tråkigt! Ska du fortsätta försöka eller vad är planen?
Ja, vi har två stycken i frysen så det känns väldigt skönt. Det var ju vårt allra första försök. Att det skulle lyckas vore ju nästan orimligt. Men ändå blev jag ordentligt besviken när mensen kom.
RaderaJag är ledsen för din skull. Jag tänker precis som du: vad är det för mening med allt detta lidande? Och att man förlorar en liten bit av sig själv för varje gång. Den här kampen är krävande. Är du hemma från jobbet nu eller orkar du gå dit? Ta hand om dig! Hur tar din sambo det här? Kram
SvaraRaderaJa det är skit faktiskt. Jag är hemma frå jobbet men tänkte gå tillbaka på torsdag, blir inte bättre av att jag sitter här så om jag känner mig lite mer stabil så går jag tillbaka på torsdag.
RaderaHan är världens bästa, han är min trygghet. Han tror fortfarande att det finns en chans att det är ett foster kvar. Han kämpar på... Han är här med mig, har inte jobbat han heller, jag vill vara nära honom hela tiden och bara känna hans trygghet. Vi sover en del och tittar på serier och bara är samtidigt som vi försöker gå vidare och också fokusera på annat.
Kram
Vad skönt att han också är hemma. Att bara vara kan räcka långt ibland. Blir glad över att du har så fint stöd. Kram
RaderaKakan, beklagar! Jag ligger i sängen och fått ett medicinskt mf, fanns bara hinnsäcken vid ul idag.. Var inställd på det så är rätt samlad. Försöker tänka på att vi har ju faktiskt varit gravida! Då har man kommit en bra bit på vägen :-) stor kram Pia
SvaraRaderaÅh vad jobbigt! Varför ska det vara så här för? Men du har rätt i att vi ju nu vet att vi kan bli gravida åtminstone men jag vete sjutton om det blir lättare för det. Det går verkligen upp och ner för mig, just nu känner jag mig skitlåg och vill bara stanna hemma från jobbet resten av livet...
Radera