Tankar om missfall

Igår var ingen rolig dag, fy sjutton. Jag kände att jag höll på att bli knäpp på riktigt. Jag var så orolig hela dagen och sprang på toaletten som en jojo. För varje toalettbesök kändes det som att hjärtat skulle hoppa ur bröstet på mig så nervös var jag. Det här är inte hälsosamt. Jag mailade precis kliniken för att se om jag kunde få komma på ultraljud tidigare än nästa torsdag. Hoppas på att allt ser bra ut och att det kan få mig att lugna ner mig lite.

Det som fick mig att gå bananas igår var ju att (förutom att det är sjukt nära 5+3 då jag fick missfall sist) att jag mådde väldigt illa i tisdags men så igår så var det som vanligt och jag hade dessutom ihållande ”mensvärk” vilket jag associerar med missfallet men som också är ett vanligt gravidsymptom. Jäkla dilemma. Fast idag mår jag illa igen J

För oss IVF-are så innebär inte ett missfall att vi kan ägglossningstesta och ha sex för att bli gravida igen utan det innebär nya behandlingar, antagligen fler än en, det innebär att vi behöver lägga ut stora mängder pengar, det innebär att vi behöver vara borta från jobbet, det innebär ännu mer oro och tankar om att man kanske aldrig får bli mamma. Jag känner mig stundom otacksam som inte är glad över att jag är gravid men tanken på vad det skulle innebära med ett missfall låter mig inte glädjas.

Nu känns det lite bättre idag tack och lov. Tänk att man kan bli glad för att må illa.